HÄJ BLAWGY

GU vilken lång paus jag haft? Det känns inte som att det har gått så här lång tid, men jorå. Hela sommaren har jag övergivit bloggandet och nu när det börjar bli mörkt och kallt så kommer jag tillbaka, lite som att bloggen är motsatsen till en sommarkatt.

Vad har hänt sen sist, då? Inte så mycket, framför allt inte så jättemycket som är over the moon exciting. Är bl.a. arbetslös just nu och spenderar större delen av dagarna på att tvätta, se på How I met your mother och fundera på vad jag vill göra med livet. Men men - that's life! Känns ändå som en okej sund sak att uppleva någon gång ibland, men jag skulle uppskatta att åtminstone ha något litet extrajobb.

DÄRFÖR har jag inte bloggat. Har liksom inte haft så mycket att skriva om. Är fortfarande sambo, är fortfarande kär, har för första gången upplevt hur det är att ha dålig hy, har just nu en ögoninflammation och förmodligen är jag mögelallergiker. Spännande va???

MEN, jag understryker, MEN jag vill verkligen börja blogga här igen. Är det något ni vill att jag skriver om? Typ en ranking av falafelställen, en överlevnadsguide när en precis flyttat hemifrån, texter om psykisk ohälsa, mina drömmar om att börja yoga som stoppas av brist på yogamatta? Är den här bloggen överhuvudtaget relevant längre? HMU som en säger i ungdomsvärlden. Puss hej! (och ni får två bilder som bonus)

Idag satt jag i vår fönsterkarm och läste/spelade mobilspel/tittade på människor. Vi har ingen rökelsehållare, så en av de svärmorstungor som flyttade med mig ner till Malmö är full av rökelsepinnar. Ändå lite mysigt. (Och vet ni vad? Svärmorstungor överlever typ ALLT. Mvh någon med motsatsen till gröna fingrar - varför kunde jag inte ärvt sådana av pappa istället för närsynthet?)

Om en kan vara så här snygg trots ögoninflammation så tycker jag att en förtjänar en guldmedalj. Alternativt en ny mössa, ett par nya byxor och sushi till kvällsmat. Så det får bli så.

Hejdå Hjo

Och jag vet att du varit världens sämsta lilla stad och att jag aldrig passat här. Jag har drömt om något annat så länge jag kan minnas att jag vetat vad en storstad är. Jag vill ju ha stadsbussar och gågator och secondhandaffärer, tobaksaffärer på hörnet och sushi, jag vill ha nya intryck bland nya människor som kan lära mig nya saker.
Men just idag.
Idag vill jag ha cykelvägen till farmor och farfar, kullersten och upp ner upp ner. Jag vill ha 00:30- eller 02:15-bussen att välja på. Jag vill ha busken utanför mitt fönster, trappan till köksingången, det minimala badkaret och frysboxen i källaren; jag kan inte välja, låt mig ta med hela mitt hus. Jag vill ha ICA-personal som känner igen mig så väl att jag kan kosta på mig att bli förolämpad när jag blir leggad.

Det finns så mycket jag kommer att sakna härifrån. Så många jag kommer att sakna. Trots att jag sagt till nästan alla jag känner att de måste åka till Malmö i sommar så vet en ju hur det blir; av tio personer som lovat är det kanske tre som dyker upp. Kanske kommer någon av mina vänner hinna gifta sig innan jag flyttar hem igen. Eller gå med i en sekt.

Hjo är platsen där jag lärde mig att gå, här sa jag mina första ord och slukade sisådär tio Vi Fem-böcker under mitt femte levnadsår. Hjo är även platsen där folk skrattade åt mig. Där folk skrev hatmeddelanden till mig på bilddagboken. Där alla möjliga och omöjliga rykten spritts, där folk kallade mig "måndagsbarnet" i ett halvår efter att jag sjungit Veronica Maggios låt på en skolavslutning i sjuan, där jag gått runt i pyjamas klockan tre på natten. Det var här mitt högstadiegäng formades och splittrades. Här har jag skrattat så jag gråtit och gråtit tills jag skrattat av ren desperation, jag har sytt ringfingret och blivit övergiven av de vänner jag beundrade mest.

Inget av det här är Hjos fel. Det är heller inte tack vare Hjo som allt det bra har hänt. Det är tack vare alla möten jag varit med om, och det är egentligen allt som räknas. Bra och dåliga människor kommer jag att kunna möta överallt, så jag kan lika gärna göra det i en stad med nästan trehundratusen invånare. Även om jag inte kommer kunna möta dem på kullerstensgatan bakom Posten, vid Hjogrillen eller på värmebänkarna i hamnen under den här sommaren.

Älskade, hatade, vidriga, gulliga lilla Hjo. Du är verkligen en håla, men du kommer alltid vara min håla.

Tänkte leva life, tänkte leva life (men så måste jag plugga)

Hääj bloggy! Här sitter jag och dricker chokladhavredryck (obs: ej sponsrad!!!) + försöker skriva en uppsats om namn. Känns lite pinsamt att erkänna, och lite "förmätet" - jag vet att alla som pluggat på högskola kommer att himla med ögonen när de läser detta och tänka "DET TROR DU BARA" - men jag tycker faktiskt om att skriva uppsatser? Att få grotta ner sig i ett ämne, läsa fyra böcker och sedan skörda frukten av sina nyvunna kunskaper! Synd att jag inte gillar fantasy så mycket, för jag hade varit en kanonbra nörd (har jobbat asmycket på att hitta min grej, särskilt då jag är tillsammans med någon som tycker om rollspel och läser R. A. Salvatore-romaner som vi normala läser chicklit, men jag gav upp när jag insåg att min grej förmodligen är populärpsykologi).

Idag tänkte jag ge er sju saker som ni kanske inte visste om mig. NU KÖR VI HÖRRNI!
1 - Jag är kvalificerat proffs i att "killgissa". När folk frågar mig saker så svarar jag vad jag tror, jag har typ aldrig en aning om hur en uppfostrar hundar på bästa sätt eller vad som är för- och nackdelar med medborgarlön. Dessvärre har jag ärvt någon slags självklarhetston i rösten från min pappa, så folk tar för givet att jag vet vad jag pratar om.
2 - Jag är en skitjobbig storasyster. Inte för mina småsyskon lika mycket som för mina vänner. Skryter nämligen extremt mycket om mina bröder.
3 - Min största dröm atm är att köpa nya bh-ar. Det är inte roligt att skifta i kupstorlek hela tiden :-(
4 - Första gången jag rökte så tänkte jag typ "äh, en kul grej, jag testar. Ingen börjar ju efter ett bloss ändå". Sedan dess har det inte gått en dag utan att jag tänkt på cigg. Nikotin = ondska.
5 - Jag har haft ungefär samma musiksmak sedan jag var elva år gammal och fick ZTV på min silvriga tjock-tv. Som väl är så var jag elva för tio år sedan, då indiepop fortfarande var supercoolt, och inte idag. Tänk hur mitt liv hade sett ut om jag blivit dubstepentusiast.
6 - Om jag var tvungen att basera hela min kost på tre saker hade det varit spenat, kikärter och Pepsi Max.
7 - Jag var konstant osams med lärare under hela min skoltid (undantaget sjuan, kanske). Jag vet inte riktigt varför, men det är möjligt att jag har problem med auktoriteter.

PUSS OCH HEJ NU BLIRE PLUGGA AV!

HÄÄÄJ BLOGGY!

Här har det varit tyst ett tag! Kortfattat: först kom ingenting, sedan kom ingenting, sedan kom ingenting, plötsligt kom allt. Just nu har jag helt enkelt väldigt, väldigt fullt upp. Påminn mig bl.a. om att jag behöver ett nytt pass.
Snodde en lista av niotillfem för att kunna slappna av lite. Mvh Stressy McStress,

Jag måste
Som sagt, fixa ett nytt pass! Bli klar med skolan också. Och ta körkort. Och flyttpacka. Och... ja... allt.

Jag imponeras av
Människor som kan, s.a.s., "relaxa" och bara lita på att det kommer att bli bra till slut. Tålmodiga individer. Mitt eget minne. Alicias sångröst. Mitt band exakt varje gång vi repar (iallafall om ingen druckit öl). Alla som fortsätter kämpa trots att allt känns jättejobbigt.

Jag längtar efter
Att somna bredvid någon varendaste liten kväll (helst för typ resten av livet, men det ligger kanske lite väl mycket press i det), att bo i Malmö och att dricka Pepsi Max.

Jag inspireras av

Liv Strömqvist, mvh *standard feminist som gillar tecknade serier + satir*. En SAK som inspirerar mig så himla mycket är att hänga med människor som är superpassionerade kring någonting! Typ igår när en kompis till mig på fullaste allvar sa "inget slår ju en perfekt purjolök" vilket fick mig att känna mig jätteinspirerad. Inspireras även mycket när Alicia och jag sitter och pratar om våra kreativa idéer, cuz hon är ett estetiskt geni.

Jag drömmer om
Att det ska kännas helt okej i sommar när jag inte bor här längre (men det får kännas ensamt ibland och det är lugnt att längta hem).

Jag googlar på
Exakt allt. Senast: "Real Madrid - Atletico Madrid". Vill veta hur matchen slutar. :-(

Jag är peppad på
Att köpa en tarotkortlek för min första lön!!! För det är jag värd!!!

Listy pga ni vill läsa.

1. Var är din mobiltelefon?
I min säng, trasig och (förhoppningsvis) urladdad.

2. Var är din andra hälft?
Antagligen på väg till Malmö för att rollspela, det brukar han göra på söndagar.

3. Ditt hår?
Otvättat och i helt fel färg. Är så TRÖTT på eländet!!! Ge mig nåt nytt!

4. Ditt humör?
Saknar Casper jättemycket. Är sugen på sömn och Sherlock. I övrigt känns allt helt okej gött, kanske för att jag är relativt socialt isolerat vilket är NYTTIGT tror jag.

5. Din dagsplan?
Dagen är ju slut nu, men kvällsplanen är Sherlock och förhoppningsvis GIRLS! Bästa.

6. Det bästa du vet?
Att vara med Casper och ha lite planer (typ så att han inte sitter och spelar medan jag får ångest eftersom jag inte fångar dagen). Att repa med VILSE dagar då jag inte har halsont. Att hitta människor som gillar att berätta om sig själva.

7. Din dröm i natt?
Rimligtvis var de jättemjuka och behagliga, det brukar mina drömmar alltid vara. Kanske lite konstigt med tanke på att jag periodvis har väldigt mycket sömnproblem.

8. Ditt livsmål?
Att göra något jag är intresserad av och att umgås med personer som får mig att känna mig trygg.

9. Rummet du är i?
Stökigt men mysigt.

10. Din hobby?
Öh asså jag är väl ändå för gammal för hobbies? Snälla någon, håll med mig?

11. Din skräck?
Jag har många olika. Att bli övergiven och förd bakom ljuset är nog den jag tänker på oftast.

12. Var vill du vara om sex år?
Herregud då är jag 27!!! Vill väl kanske gå högskola + vara sambo + ha en hund. Och pussas mycket.

13. Var var du igår kväll?
I Skara och kollade på Musik Direkt-regionfinalen. Det var nice.

14. Vad är du inte?
Lugn eller snobbig.

15. En sak du önskar dig?
Att livet kommer att bli bättre ju äldre jag blir.

16. Var växte du upp?
I Hjo. Rekommenderas inte till människor som är lika mig.

17. Det senaste du gjorde?
Startade Seinabo Sey på Spotify.

18. Dina kläder?
Blå jeans + svart t-shirt. Är det skönt är det snyggt, det är mitt motto.

19. Din tv?
Jag kollar inte på TV.

20. Ditt/dina husdjur?
Bits men gillar när en sitter och pratar med dem eller sjunger.

21. Din dator?
Fick jag i studentpresent. Den funkar ännu.

22. Din bästa ägodel?
Rimligtvis min bokhylla med innehåll. Böckerna hade varit svårast att ersätta ifall det brann.

23. Saknar någon?
Saknar Casper extremt mycket. Och Axel. Och så mamma lite grann, hon är i Japan tills på torsdag.

24. Din bil?
Känns jag som en människa som äger en bil?

25. Något du inte har på dig?
Allt jag känner mig obekväm i, sådant samhällstjejer går runt i, kläder som stinker kulturell appropriering.

26. Favoritaffär?
H&M *tråkig* *basic*

27. Din sommar?
Hoppas att den fylls av äventyr och upplevelser. Helst mycket i Malmö.

28. Älskar någon?
Ja.

29. Favoritfärg?
Vinröd.

30. När skrattade du senast?
Minns inte. Förmodligen igår, skrattar alltid åt Jesper.

31. När grät du senast?
Igår när Ikaros gick vidare och jag knappt kunde prata eftersom jag var så stolt och glad. Älskar när en inte presterat något men ändå blir stolt, så töntigt och kul.

Jag vill ha det där som alla andra har

Heeej kompisar! Det här är ett inlägg som är jobbigt för mig att skriva, så om ni orkar läsa det får ni jättegärna ge mig respons på något sätt: det här kommer nämligen bli Ett Självutlämnande Blogginlägg. Det rubriken syftar på är impulskontroll, emotionell kontroll och förmågan att sätta sina egna känslor i perspektiv - tre saker som en säkert TROR är festligt att leva utan, men det blir lite jobbigt i längden tbh. Därför slängde jag ihop det här blogginlägget!

EN LISTA PÅ SAKER JAG ÖNSKAR ATT ALLA VISSTE OM MIG:
- Jag överdriver kanske enligt dig, men inte enligt mig. Att jag säger att något är det bästa som hänt mig, eller att jag aldrig varit så här ledsen innan, kanske låter banalt för er; hur kan en gullig tant på bussen eller att mina kompisar umgås utan mig vara en grej ens? Eftersom jag inte har samma emotionella hud som många av er har så känner jag alla känslor som om de var första gången, vilket är ganska påfrestande.
- Jag kommer vilja veta exakt allt om dig. Det är för att jag vill förstå allt, jag vill veta exakt allt, jag är nyfiken på dig och ifall det gick skulle jag gärna byta liv med dig för en dag. Det är även för att jag inte riktigt vet hur en blir vän med folk på ett normalt sätt; andra människor kanske är som blyga barn i sitt kontaktsökande, jag är som en jack russel med separationsångest.
- Jag älskar att umgås i stora grupper. Jag älskar att umgås två och två. Att umgås tre och tre är däremot inte optimalt för mig, antingen hamnar jag utanför eller så blir jag den medlande kraften. Att medla och försöka få människor att trivas ihop är det absolut mest krävande jag vet.
- Min hjärna känns som Joannas i boken Jag är ju så jävla easy going, den beskrivs så här: "Jag som har ett burleskt nöjesfält i hjärnan. En veritabel freakshow, komplett med cyklande dvärgar, skäggiga damer och rostiga, skeva pariserhjul. Och en experimentell jazzorkester med trumpeter, tromboner, althorn ja full blåssektion i värsta crescendot. Och en djurpark med skabbiga björnar, olyckliga elefanter och ylande inavlade vargar."
- Jag råkar ALLTID avbryta folk. Jag övar på att sluta. Det är verkligen inget personligt, det bara ÄR så, ibland har jag svårt att pausa i tid och ibland märker jag inte att du redan pratar. Säg till mig så låter jag dig prata först.
- Jag berättar sällan för folk hur jag mår. Det beror på att jag inte riktigt vet vad jag själv känner när jag mår dåligt, jag fastnar i att det bara är dåligt, har inte riktigt hittat ett ord som beskriver allt det där som skaver inom mig nästan jämt och som andra människor också förstår. När jag mår bra vet jag inte heller hur jag ska beskriva det, och när jag är arg ska vi inte ens tala om.
- Jag minns väldigt många saker. Jag är inte så värst långsint, men jag kommer ihåg nästan allt och snälla, bli inte rädd för mig. Jag är inte en stalker, jag är ba s.k. "särbegåvad" a.k.a. lär mig saker supersnabbt.
- Jag är perfektionist och gör hellre ingenting alls än något som riskerar att bli dåligt. Det kan innebära att jag väntar aslänge med att städa i mitt rum för att jag vill att det ska bli färdigstädat direkt, och det vet jag att jag inte skulle klara just den dagen. Det kan även innebära att jag blir lite lik en diktator under pågående grupparbete.
- Om du vill berätta att någon annan skämt ut sig för mig, fråga om lov först. Jag har lite svårt att skilja på mina egna och andras känslor och kan därför bli extremt smittad av andras oro.
- Jag är värdelös på att vara ensam och har allvarlig separationsångest på nivån har en steg-för-steg-plan på vem jag ska ringa först när jag blir övergiven. Därför: hör jättegärna av dig ibland utan att ha något att prata om, bara så jag vet att du fortfarande kommer ihåg att jag finns
- Jag är lite mycket ibland, men jag kan även vara galet rolig, snäll, omhändertagande, smart och bra på att lösa dina problem. Jag är peppig och dömer inte, jag har bra musiksmak, jag gör roliga grimaser och jag ser alltid det finaste i alla människor (tills de sårar mig, då ser jag bara det sämsta). Jag är bra på ganska många saker i en vänskapsrelation, nästan allt faktiskt. Utom att hålla käften, alltså.

Svammel

Och jag vill så gärna skriva men jag vet verkligen inte om vad; det finns så mycket att säga men samtidigt finns det verkligen inget alls. Igår när jag stod på en trappa i Falköping så sa jag till Love att jag insett att det här är livet, och jag är inte säker på att någon annan än jag förstår vad det innebär. Kanske är det dags att växa upp, att skärpa sig, att ta tag i sig själv och nå sin fulla potential, kanske kan jag inte glida längre. Samtidigt har jag inte blivit MUFtjej med välvårdat hår som tror att var och en kan åstadkomma vad som helst ifall en bara satsar tillräckligt, så ni behöver inte (förtydligande: INTE) oroa er för mig. Full potential, förresten, allt jag gör är att lyssna på Little Jinders senaste och kolla på Girls, gärna i någon slags loop med Jinderskivan - fem avsnitt Girls - Jinderskivan. Det känns renande iallafall, Hannah och jag är nästan samma person och när jag säger till mina vänner att de måste se Girls skulle jag lika gärna kunna säga hej jag fann en manual till mig själv och jag vill att ni ser på den så ni förstår att jag är värd något även när jag är den värsta ni någonsin mött, men vem säger något sådant? Girls försätter mig i ett nästan meditativt tillstånd och det känns bra, jag tror mig finna meningen med livet ungefär varannan dag men så fort som jag kommer ut i verkligheten så går allt i tusen bitar igen. Saknar Casper också, behöver trygghet just nu tror jag, jag hatar folköl och snubbar och att behöva imponera på människor, jag vill bara vara jag!!!

I övrigt är allt bra, antar jag. Skoskav, saknar mitt band, social ångest - Skövde. Skövde, åh älskade vidriga Skövde! Du är som en förälder och jag är en femtonåring som gör något slags uppror, jag hatar dig men jag behöver att du älskar mig, jag behöver dig ännu. Lämna mig inte, men låt mig lämna dig snart, annars kommer jag gå under.

(vet inte ens varför jag publicerar det här, det är ju inte som att någon kommer att orka läsa)