Heeej kompisar! Det här är ett inlägg som är jobbigt för mig att skriva, så om ni orkar läsa det får ni jättegärna ge mig respons på något sätt: det här kommer nämligen bli Ett Självutlämnande Blogginlägg. Det rubriken syftar på är impulskontroll, emotionell kontroll och förmågan att sätta sina egna känslor i perspektiv - tre saker som en säkert TROR är festligt att leva utan, men det blir lite jobbigt i längden tbh. Därför slängde jag ihop det här blogginlägget!
EN LISTA PÅ SAKER JAG ÖNSKAR ATT ALLA VISSTE OM MIG:
- Jag överdriver kanske enligt dig, men inte enligt mig. Att jag säger att något är det bästa som hänt mig, eller att jag aldrig varit så här ledsen innan, kanske låter banalt för er; hur kan en gullig tant på bussen eller att mina kompisar umgås utan mig vara en grej ens? Eftersom jag inte har samma emotionella hud som många av er har så känner jag alla känslor som om de var första gången, vilket är ganska påfrestande.
- Jag kommer vilja veta exakt allt om dig. Det är för att jag vill förstå allt, jag vill veta exakt allt, jag är nyfiken på dig och ifall det gick skulle jag gärna byta liv med dig för en dag. Det är även för att jag inte riktigt vet hur en blir vän med folk på ett normalt sätt; andra människor kanske är som blyga barn i sitt kontaktsökande, jag är som en jack russel med separationsångest.
- Jag älskar att umgås i stora grupper. Jag älskar att umgås två och två. Att umgås tre och tre är däremot inte optimalt för mig, antingen hamnar jag utanför eller så blir jag den medlande kraften. Att medla och försöka få människor att trivas ihop är det absolut mest krävande jag vet.
- Min hjärna känns som Joannas i boken Jag är ju så jävla easy going, den beskrivs så här: "Jag som har ett burleskt nöjesfält i hjärnan. En veritabel freakshow, komplett med cyklande dvärgar, skäggiga damer och rostiga, skeva pariserhjul. Och en experimentell jazzorkester med trumpeter, tromboner, althorn ja full blåssektion i värsta crescendot. Och en djurpark med skabbiga björnar, olyckliga elefanter och ylande inavlade vargar."
- Jag råkar ALLTID avbryta folk. Jag övar på att sluta. Det är verkligen inget personligt, det bara ÄR så, ibland har jag svårt att pausa i tid och ibland märker jag inte att du redan pratar. Säg till mig så låter jag dig prata först.
- Jag berättar sällan för folk hur jag mår. Det beror på att jag inte riktigt vet vad jag själv känner när jag mår dåligt, jag fastnar i att det bara är dåligt, har inte riktigt hittat ett ord som beskriver allt det där som skaver inom mig nästan jämt och som andra människor också förstår. När jag mår bra vet jag inte heller hur jag ska beskriva det, och när jag är arg ska vi inte ens tala om.
- Jag minns väldigt många saker. Jag är inte så värst långsint, men jag kommer ihåg nästan allt och snälla, bli inte rädd för mig. Jag är inte en stalker, jag är ba s.k. "särbegåvad" a.k.a. lär mig saker supersnabbt.
- Jag är perfektionist och gör hellre ingenting alls än något som riskerar att bli dåligt. Det kan innebära att jag väntar aslänge med att städa i mitt rum för att jag vill att det ska bli färdigstädat direkt, och det vet jag att jag inte skulle klara just den dagen. Det kan även innebära att jag blir lite lik en diktator under pågående grupparbete.
- Om du vill berätta att någon annan skämt ut sig för mig, fråga om lov först. Jag har lite svårt att skilja på mina egna och andras känslor och kan därför bli extremt smittad av andras oro.
- Jag är värdelös på att vara ensam och har allvarlig separationsångest på nivån har en steg-för-steg-plan på vem jag ska ringa först när jag blir övergiven. Därför: hör jättegärna av dig ibland utan att ha något att prata om, bara så jag vet att du fortfarande kommer ihåg att jag finns
- Jag är lite mycket ibland, men jag kan även vara galet rolig, snäll, omhändertagande, smart och bra på att lösa dina problem. Jag är peppig och dömer inte, jag har bra musiksmak, jag gör roliga grimaser och jag ser alltid det finaste i alla människor (tills de sårar mig, då ser jag bara det sämsta). Jag är bra på ganska många saker i en vänskapsrelation, nästan allt faktiskt. Utom att hålla käften, alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar