Mikkiz + Nöjesguiden = sant?

Hääääj igen bloggy! Här kommer en nyårslista som jag skamlöst snor från Nöjesguiden (kanske för att min högsta dröm är att blogga där, hmu om ni vill ha mig). OBS detta innehåller en lantlollas upplevelser, är den minst trendkänsliga jag vet :-(

Vem blir årets stjärnskott?
Dolores Haze. De har ju slagit igenom lite nu, men snart kommer de vara på nivån att de spelas vart en än går. Hoppas att Könsförrädare blir lite mer allmänhyllade också, alla recensenter älskar dem redan så det är förhoppningsvis på väg framåt!!!

 

Vem får för mycket utrymme?
Most likely, Katrin Zytomierska - det får hon ju JÄMT? Även typ Samir och Adrian och allt vad de där Paradise Hotel-snubbarna heter.

 

Vad blir årets trendigaste diagnos?
Alla svarar typ "bipolär" men det har jag upplevt som inne sedan 2013? Tror däremot starkt på att emotionell instabilitet kommer att ha högre status i december 2016! *hoppas det å alla oss känslomässighets-bokstavsbarns vägnar*

 

Vad blir årets skandal?
Förhoppningsvis att SD går itu à la Ny Demokrati. Hehe. En kan ju önska.

 

Vad tar vi med oss från 2015?
Viss lojalitet gentemot Oatly, viss lojalitet gentemot Jonas Sjöstedt (den enda partiledare jag inte blivit arg på i höst) och Oumphtrenden.

 

Vem gjorde oss stolta ute i världen 2015?
Zara Larsson så klart! Och en av landets bästa skådisar, <3 Alicia Vikander <3

 

Vad blir årets stora död?
Förhoppningsvis Kylie Jenner-modet. Orkar inte längre gå runt med mitt baby face och skämmas över att jag inte har några kindben :-(

 

Sammanfatta 2015 med tre ord:

Podcasts, radikalveganer, magtröjor.

 

Vad slutar vi äntligen upp med?

Gränskontroller, att skicka bort alla, att ge olika lön till olika kön, att ifrågasätta våldtäktsoffer och sånt där!!! #drömmen
För egen del: att få jättejobbiga känslostormar *peppar peppar ta i trä*

 

Vad förtränger vi från 2015?
Antagligen Far & Sons Kambodjagate. Den fick så himla lite uppmärksamhet ändå?

 

Vad blir okej att gilla 2016?

Förhoppningsvis allt som är supertacky! More is more etc.

 

Vad kommer vi att låtsas gilla?
House och sånt trams. Känns det inte som att det är på väg bort nu?

 

Vad beställer vi i baren?

Öh jag tänker beställa svinbillig öl, för det är min bästa grej!

 

Vem blir 2016:s motsvarighet till K. Svensson?
Skulle nog mest säga att K. Svensson är 2015:s version av Katrin Zytomierska.

 

Vem kommer dagstidningarna att hypa upp ett halvår för sent?
Erik Lundin.

 

Vem blir årets revival 2016?

Hoppas att det där med jättemycket midjemarkering kommer tillbaka snart! Att allt får fladdra så länge som midjan är markerad. Drömmen.

 

Årets stilikoner?

Little Jinder, HALLÅÅÅ???! Världens coolaste. När jag gick på dagis sa en på min avdelning att hon skulle bli Emilia i Big big world när hon blev stor, och jag minns att jag typ fnös åt henne för en kan ju inte bli till någon annan som redan finns - men plötsligt förstår jag exakt hur hon måste ha känt. Att bli Little Jinder vore väldans nice.

Nytt år, samma jag (fast kanske Mikkiz 2.1?)

Idag hade jag en skitdag på nivån 50 % gråt, 10 % spela spel med min familj, 30 % lyssna på podcasts och 10 % repa mig och komma tillbaka likt en bumerang. Är som Thorsten Flinck och ba reser mig igen från mina bakslag! Det är faktiskt svincoolt, heja mig!

Lite lösa mål med nästa år:
1 - Komma i mer ~*kontakt m mina känslor*~ alt. finna "inre lugn" (??? vad har jag gett mig in på?)
2 - Flytta hemifrån (jag vet inte hur jag ska lösa det, men på något sätt går allt)
3 - Fixa sista betygen
4 - Sluta med horoskop och tarotkort, de gör mig galen
5 - Söka så många jobb att avslag blir vana istället för en personlig tragedi på nivån "Hugo-historien" (dvs när åttaåriga jag hittade min kanin död och blev så bestört att jag inte vågade säga något till min pappa)
6 - Äta mer grönsaker!!! ÄLSKAR grönsaker, vill ha meeeer
7 - Dra ner på Facebookspelen
8 - Kanske till och med FÅ ett jobb?!? Woho!
9 - Kramas med nära och kära
10 - Blogga mer här pga folk verkar gilla den här bloggen
11 - Kanske sluta använda så många parenteser

Förra året hade jag inget särskilt jag ville jobba på under 2015, men i år har jag utvecklats så mycket att jag känner att jag kan hantera mina "lösa mål" (är det ens ett uttryck?) och inte se det som en katastrof ifall jag exempelvis fortsätter spela Pepper Panic Saga två timmar om dagen.
Och så, det allra största målet, dvs det jag inte hade gjort ifall jag inte bestämt mig för att ha det som nyårslöfte:

*bampabapaaaa* SKRIVA LITE VARJE DAG!

Ja, jag tror att 2016 kommer att bli ett bättre år än det här. Kanske mådde jag dåligt idag för att jag laddar inför att må grymt vid tolvslaget? Hoppas det!

Speciesist - ja visst! (iallafall om det är att inte gilla liknelser mellan svarta och djur)

För ett par veckor sedan fick jag frågan "varför är du vegan, är du djurrättsaktivist?" från en genuint nyfiken person. Jag svarade något svävande i stil med att jag inte är djurrättsaktivist, men att jag rent etiskt inte kan försvara för mig själv att bruka animalier i onödan, och att jag därför blev vegan. Min etiska kompass säger att det är fel att skada andra, därför försöker jag att undvika det. Det här satte inte några direkta avtryck, men idag när jag stod i duschen kom jag plötsligt att tänka på det igen - på grund av ett ämne som diskuterades i en vegangrupp: "Varför är det inte okej att jämföra slaveriet och förintelsen med djurexploatering?"

Igår kväll var det nämligen någon som delade den här eminenta artikeln i ovan nämnda grupp. Den ledde till att två omedelbara läger skapades: de som instämde i att det är fel att jämföra slaveriet med exempelvis mjölkproduktion, och de som tvärtom tyckte att det var en relevant jämförelse eftersom "alla är lika mycket värda". Jag tycker visserligen att allt levande har ett okränkbart värde, men min fasta åsikt är att den sista gruppens åsikt är tokig upp över öronen.

VARFÖR DET ÄR FEL ATT JÄMFÖRA DJURFÖRTRYCK OCH RASISTISKA UTTRYCK (i behändig listform)

• Det är avhumaniserande. Syftet för de flesta som likställer slakterier med förintelsen är kanske att vi ska tänka på djuren som människor, men risken är att vi istället ser människor som djur. Liknelser med djur användes dessutom mycket i propagandasyften för att ta bort tyskarnas syn på judar som människor, genom att likna dem vid råttor (ett sådant exempel kan ni se i den här YouTubefilmen).

• Det är respektlöst. Både mot överlevande ( + anhöriga) och mot de som utsätts för rasism. Det är helt enkelt superabsurt när vita människor använder rasism som liknelse för ett förtryck som de aldrig riskerar att utsättas för. Samma sak gäller när män som förmodligen aldrig utsatts för sexuellt våld jämför inseminering av kor med våldtäkt. TL;DR - håll käften om saker du inte kan sätta dig in i.
• Det funkar inte. Så enkelt är det. Vissa saker hör ihop, typ patriarkatet och fattigdom (hälften av alla kvinnor blir fattigpensionärer, så höga siffror är det inte för män), men veganism och slaveriet gör det inte - svarta behandlades som djur, det var inte djurens levnadsstandard som sänktes drastiskt för att degraderas till slavar.

Om det här gör mig till speciesist så kör i vind då. Jag är hellre speciesist än rasistisk, respektlös och en sådan som medvetet profiterar på andras förtryck - vilket ironiskt nog är vad de flesta veganer säger sig vara emot. Heh, lite pinsamt nu va?

Förlåt för att min långa frånvaro kompenseras med ett seriöst, långt och tråkigt argumentationsinlägg. Vill trösta alla eventuella "det här e ba känsloargument!!!"-människor med att jag har belägg för både punkt ett och punkt tre. Förvisso är källorna mina historielektioner på gymnasiet, men om ni googlar på typ "science dehumanizing rats jews" så kommer det upp en massa artiklar. Woho!

Nu ska jag återgå till att bråka med någon (vit!!!) som tycker att det är "fånigt" med separatistiska grupper för svarta. Jag tycker inte att det är min eller någon annans sak att ifrågasätta människors uppenbara behov, men hon verkar vilja utnyttja sin "yttrandefrihet" så det här kan gå exakt hur som helst! Wish me luck.

Om att vara på väg hem

Idag är det den tjugonde december och alldeles snart ska jag klä på mig, gå till Södervärn med tio kilo packning och ta bussen till Malmö Central. Därifrån ska jag åka X2000 till Nässjö, vänta en ganska lång stund och sedan åka med Västtågen till Skövde. Kanske kan jag övertala min lillebror om att ta bilen dit och hämta upp mig, kanske kan jag inte det. Det spelar ingen roll i det stora hela.

MEN! Vill ni veta det coolaste i världen? Idag har jag varit tillsammans med den här i 10 månader och 10 dagar:

Det är ganska länge tycker jag. Typ som i att det är det längsta förhållande jag varit i!!! Och det är jag i med världens bästa person. Lyllo mig.
Saker som gör den här människan till världens bästa, utan inbördes ordning:
- Han använder världens snällaste röst när han pratar med mig
- Han har så mycket fantasi i köket
- Han bryr sig inte när jag lånar hans kläder
- Han är bra på att lyssna
- Han skrattar på olika sätt hela tiden
- Han är otroligt tjurig när han är nyvaken
- Han har gigantiska händer
- Han är otroligt logisk och tankestyrd, vilket kan vara lite jobbigt men mest bara skönt
- Han gillar att prata om viktiga saker
- Han är jättebra på att klia min rygg
- Han är verkligen jättesnygg
- När jag är med honom känner jag att allt kommer att ordna sig
- Han är omtänksam
- Han fnissar alltid åt mina allra sämsta skämt och förstår min humor

PLUS tusen saker till förstås, men nu borde jag verkligen packa ner min mammas julklapp och klä på mig.
Hejrå bloggy! Kanske kör ett nytt inlägg på tåget om jag har tråkigt!

Kanske borde den här bloggen heta glittrigtillfem?

Jag är så himla NYKÄR just nu? Det är nästan obehagligt. Vill bara lägga varenda liten sekund på klappa/pussa/prata med personen som jag har lyxen att vara ihop med. Fläta in mina fingrar i hans skägg, bli pussad i nacken, diskutera planekonomi och stjärntecken, sova sked och höra exakt ALLT om vad som händer i hans favoritpoddar. Väldigt märkligt eftersom jag varit så himla deppig och nere ett tag, sådant brukar inte direkt göra mig på humör för ~*TrUe RoMaNcE*~ annars - plus att vi typ inte ens har tid för att vara nykära just nu, för på torsdag flyttar Casper in i sin nya lägenhet och imorgon är det packa, packa och packa som gäller. Jag orkar liksom inte ens diska ifall inte Casper står bredvid mig, kramar mig och säger saker i stil med "åh bra jobbat!!! TACK för hjälpen!" som om jag vore en lillgammal fyraåring som leker att hen hjälper till i köket :-(

Här kommer iallafall en liten shoutout till alla människor som pussar på andra personer som ligger och känner sig apatiska, till er som pallar att för hundrade gången berätta ni tycker att de är bäst och att ni lovar allt kommer att lösa sig (och att tarotkort inte spelar någon roll i verkligheten). Ni är bäst och gör livet lättare.

FAN vad niotillfem-ig den här texten känns. Inget ont om henne (älskar hennes blogg och har till och med funderat på vem som vill ha hennes bok i julklapp av mig) men jag vill verkligen inte fastna i ett fluffigt fack när jag på vissa sätt lever precis tvärtemot hur jag vill. Ytterst få vill väl försörjas av sina föräldrar och sin pojkvän när en är 20, liksom? Vill inte vara sysslolös heller, eller bo 40 mil ifrån personen jag är så här fluffigt superkär i (ibland, ibland är jag rutinkär också). Ändå tror jag att det är rätt viktigt att komma ihåg de här känslorna i framtiden: när jag har en skitdag och han inte svarar i Facebookchatten/säger att horoskop inte stämmer/vägrar fira min namnsdag av "principiella skäl". Nykär-känslan är flyktig och det är därför det är så viktigt att försöka fånga minnet av hur den känns. Jag hade aldrig pallat vara så här needy och klängig i resten av mitt liv, men någon vecka här och där känns alldeles lagom.

När omtanken går överstyr

Ett klipp från gårdagen:

Casper och jag har precis handlat, jag provsmakar A&A's rökta sk*nka som jag aldrig ätit förut
"Åååh gott, det smakar som bejkon!"
Jag tar två skivor till och äter
Casper "Äter du två skivor rakt upp och ner?"
Jag "Eh... ja?"
Casper "Men bebi, vi ska ju äta middag sna-"
Han avbryter sig själv när han inser att han håller i en påse nachos och en skål med guacamole 

Casper "... ska jag säga..."

Hehehe. Ibland är han rolig.

Idag har vi ätit livets pizza. När vi var på väg från pizzerian sa jag "Jag tror att det där är pizzan jag längtat efter i hela mitt liv utan att veta om det" och det står jag fast vid. Dessutom har vi städat lite inför Caspers flytt, rensat ur hans byrå vilket i sin tur innebar att jag fick tre tröjor, köpt mer mat än vad vi kommer orka äta upp innan han flyttar, testat två sorters veganchoklad, tvättat en maskin (jag, pga tydligen tvättar Casper helt fel?!!?) och råkat ramla in i en dörrkarm (jag när jag stod på ett ben och försökte ta på mig en gummistövel [obs ej en hämnd från ovan nämnda pojkvän pga min tvätt-besserwisserton]).

Nu ska jag kanske kolla vidare på Greveholm. Eller äta lite rökt sk*nka. Vi får se.

Kontrollbehovsmänniska + julklappar = TOTALT OSANT.

Häääj kompisar och eventuella andra läsare!
Jag har lite dåligt samvete över att jag inte bloggade igår (har varit fast besluten vid att blogga dagligen på den här bloggen eftersom jag behöver lite rutiner + det är jättesvårt att börja på samma blogg igen efter ett uppehåll, en glömmer hur en gör), men jag kan ursäkta mig med att jag faktiskt var VÄLDIGT upptagen igår.

Exempelvis hade jag superviktiga samtal med en kompis jag saknat alldeles för mycket det senaste året, bestämde tillsammans med min lillebror vad vi ska ge våra föräldrar och åkte tåg ner till Malmö C där jag pussade sönder min pojkvän innan vi satte oss på bussen till Skanör. Och där är jag nu.

Apropå min pojkvän, även känd som Casper, så berättade han för några dagar sedan att han nu köpt min julklapp. "Spännande!" tänker kanske ni. Det gjorde inte jag. Jag beslöt mig för att försöka förtränga det här, strunta i att försöka luska ut vad det var och bete mig som "en normal vuxen människa" istället för att vara "treåring med obefintligt tålamod", min vanliga roll när det kommer till överraskningar. Det lyckades nästan... för igår, när vi precis gått av bussen, började han prata om den igen. Tydligen vet Valentine om vad jag ska få?! Och tydligen är det relaterat till djur? Att det är en tröja har jag listat ut eftersom han frågade om vilken tröjstorlek jag har, men mer än så måste jag ju ändå få veta. Det är ändå en gåva till MIG, right? Och det bästa jag vet är trots allt att tillfredsställa mitt eget kontrollbehov angående exakt allt. Att veta vad jag ska få, att slippa överraskningsmomentet och bara le och vara nöjd när presenten väl kommer.

Självklart vägrade Casper att säga vad det var, och när jag frågade Valentine ville hen inte heller säga (trots att hen iallafall erkände att hen hade haft svårt att hålla tyst om det). Sedan visade det sig att Caspers syster och hennes pojkvän också vet?! Fick även en ledtråd till: det är gråmelerat.

Något han dock inte tänkt på är att saker tenderar att bli lite försenade så här års. Jag åker härifrån om tio dagar, och hans kommentar till det var "jag hoppas att julklappen hinner komma innan dess, annars får du den om en månad...", något som fick mig att hoppfullt utbrista i "JAAA!!! Då behöver du inte tänka på födelsedagspresent till mig heller!"

Han bara tittade på mig, skakade lite på huvudet och log på det mest sadistiska sätt en kan tänka sig. "Klart att du ska få en födelsedagspresent, dummer".

:'(

Vad har hummus och nyår gemensamt?

Ibland har jag väldigt svårt att ta itu med saker. Det handlar inte om att jag inte vill få det överstökat, och det handlar heller inte om att jag tror att det kommer lösa sig av sig själv ifall jag inte gör något... nä, jag vet faktiskt inte riktigt vad det handlar om. Jag vet bara att jag liksom inte KAN göra något viktigt förrän jag läst igenom alla mina favoritbloggar, kollat podtail och helst lyssnat på minst tre podcastavsnitt, skrollat igenom instagramflödet och sett fem minuter av How I met your mother. Sedan brukar det ha hunnit bli mörkt och då känns det inte värt att lämna rummet annat än för att hämta ett glas och lite Pepsi Max. *livet utan jobb och med hemstudier*

Idag har jag dock gjort aseffektiva saker! Typ gjort hummusen jag lovat mig själv sedan i fredags, skrivit ett personligt brev (!!!), kompletterat mitt CV, tvättat håret, kollat upp studiemöjligheter, startat en tvättmaskin och haft en liten hemmameditationsstund. Vissa av de här sakerna hade jag inte kunnat prokrastinera om jag så försökte, typ hårtvätten, men att jag gjorde allt det här inom loppet av tre timmar? Jag är i alla fall imponerad av mig själv.

Om någon annan som läser min lilla bloggy också har "inga måsten så jag gör ingenting"-problemet så har jag några tips till dig! Här kommer de! PS de här tipsen är sådana en inte tror på förrän en testat dem, och jag påstår inte att jag kommer ge er något nyskapande nu, så säg inte att jag överdrev min egen förträfflighet tack. DS.

MIKKIZ LISTA PÅ SAKER SOM GÖR EN EFFEKTIV:

• Säg aldrig nej till en sund impuls. Tänker du "okej, nu har jag legat här i en timme, jag kanske borde äta frukost" är det förbjudet att sedan tänka "jag ska bara kolla färdigt på det här klippet". Om det inte är så spännande att du inte kan tänka på något annat så kan du faktiskt pausa det.
• Anpassa dig efter vad du tycker om att göra. Jag tycker exempelvis att det är väldigt skönt att skriva blogginlägg när jag lyssnar på Lana del Rey med lite tända ljus i rummet. Kan jag åstadkomma den stämningen när jag ska skriva mitt personliga brev? Ja, men titta, det kan jag ju faktiskt!
• Tänk på framtiden. Inte jättelångt fram-framtiden, för det kan kännas både svårt och jobbigt, men typ i övermorgon. Då vill du kanske hänga med en kompis... iförd de där jeansen som du känner dig som allra snyggast i? De där jeansen som ligger i smutstvätten nu?
• Gör sådant du mår bra av. Är du, likt jag, lite allergisk mot damm? Det är en ganska bra motivation till att damma av hyllor. Vill du kunna hitta dina favoritböcker lite lättare? Kanske dags att rensa ur bokhyllan och ge bort böckerna du aldrig mer kommer att läsa.
• Är du sugen på något är det en bra idé att fixa det. Är du sugen på hummus? Gör hummus. Är du sugen på att ha något att göra på nyår? Fråga folk vad de ska göra på nyår. Att ta itu med saker är mycket mer tillfredsställande än att bara längta efter att något ska hända.

Och vill ni veta det bästa? Jag har även läst igenom alla mina favoritbloggar, lyssnat på två podcastavsnitt och sett ett halvt avsnitt Jessica Jones (och jag hade säkert hunnit bläddra igenom instagramflödet också ifall jag känt för det). En blir inte mer effektiv av att prokrastinera, en blir bara mer ångestig.

Tusen (kött-)år till julafton

Om ni hade väntat er en smekmånadsstämning i min blogg så är det dags att tänka om, självklart kastar jag mig rakt in i de VIKTIGA frågorna! (Den här är jätteviktig, jag lovar)

Något nästan alla vet om mig är att jag är anti animalier i maten. En sådan där tönt som skippar bacon och halloumi för att "det är synd om djuren", någon som läser innehållsförteckningar på mörk choklad, vägrar ylletröjor och hyllar Oatly likt andra hyllar Miriam Bryant efter årets Så mycket bättre. En skulle kunna kalla mig för "vegan", men på grund av omständigheter ni snart lär bli varse om så ser jag det som ett svärord. Ett slags "stalinist" versus "kommunist" - en vill ropa "Nej, jag är inte alls som dem, jag är snäll och skulle ALDRIG jämföra förintelsen med köttindustrin".

Nu till något alla kanske inte vet om mig: jag är med i ett antal vegetarian och vegan-grupper på Facebook. Någon lämnade jag när folk började diskutera huruvida svamp är veganskt, någon annan gick jag ur med buller och bång efter att jag tröttnat på självbelåtna veganers trötta spaningar, och någon grupp har jag helt enkelt stängt av aviseringar för. Det har i allmänhet fungerat bra, fram tills idag då min allra heligaste ko vanhelgades. Någon hade negativa synpunkter på julkalendern på grund av *fanfar* att köttkonsumtion är äckligt! Inlägget löd som följande:
"Hej alla vego- och djurkompisar! Jag vet inte ifall jag var den enda som reagerade på gårdagens avsnitt av julkalendern på SVT? Jag tycker det var totalt osmakligt och vidrigt hur de bl.a. exponerade kalvhuvud, hönshuvuden och flådd bäver på middagsbordet. Givetsvis ska det på ett verklighetstroget vis illustrera hur man levde och åt under andra tider, men detta fick det verkligen att vända sig flertalet gånger i magen på mig. Jag tycker INTE det är okej och definitivt inte i en julkalender. Tycker man kunde gjort detta på ett helt annat vis. Detta till trots kan man ju hoppas att många barn och andra som tittat kanske blivit vegetarianer/veganer som följd."

Aldrig har jag väl kunnat relatera mer till matadoren i tjuren Ferdinand. Mina näsvingar flaxade, min vrede steg och mentalt sprutade tårarna av frustration, och jag skrev i panik till min grinchpojkvän som säkert inte ens känner till handlingen i årets julkalender. "Varför?" tänker kanske någon stackare som håller med om inläggsförfattarens synpunkter. Här är varför:
1 - KONCEPTET. Själva grejen med den här julkalendern är inte bara att "på ett verklighetstroget sätt illustrera" hur en levde och åt för x antal år sedan. Grejen är att barnen ska få UPPLEVA det, exempelvis genom att äta det de hade ätit på 1500-talet.
2 - Kalven hade bergis dött ändå. Snarare sympatiskt att en, mha ett kalvhuvud på bordet, tvingas komma ihåg att kött kommer från djur (nej, pappa, inte fruktkött!!!)
3 - Varför skulle det inte vara okej i en julkalender? Snälla, förklara för mig, jag förstår inte.
4 - Det är inte olagligt att äta kött idag. De allra flesta människor gör det, många äter långt mer än vad livsmedelverket rekommenderar.
5 - Det bästa sättet att krossa köttnormen är knappast att förbjuda barnprogram att ha med kött i bild.
6 - Jag tyckte att det kändes provokativt att bli refererad till som "kompis", framför allt "djurkompis".

En fördel med sådana här grejer: Liv Strömquists prata i näst senaste Lilla Drevet, om feminister och killkomiker, är även applicerbar på självaste lilla mig! Att behöva ursäkta sin etiska kompass är något jag alltid sett fram emot, och nu är min tid inne!

Mvh, inte den sortens vegan som vill förbjuda köttätande i julkalendrar

Undrar vad som döljer sig i de där julklapparna? Kanske fårhjärnor och döda hundvalpar? :( *hoppas inte*

HÄÄÄJ NYA BLOGGYN! *lite hybris tar ingen skada av*

Det händer.
Äntligen.
Ni är säkert många som väntat på detta - gudarna vet att jag har gjort det, iallafall, och jag inbillar mig att alla som sagt "KLART ATT JAG KOMMER FÖLJA DIN NYA BLOGG <3" också har gjort det.
Det här är nämligen precis vad det ser ut som: premiären för Mikkigosets nya blogg! Nouw var för fult, blogg esse för trist, men när min bloggmonark V tipsade mig om blogspot kändes det som att något lossnade för mig! Blogspot känns som en sådan där vuxenportal där ingen lägger ut ~*DaGeNs OuTFiT*~ eller backtalkar sin mor, och detta tänker jag snarast ändra på (obs skämt!!!!!)

Om någon råkat hamna här av misstag och blir lite nyfiken:
Jag är alltså din dysfunktionella indiebästis, även känd som Mikaela Gunnarsson, även känd som Skaraborgs svar på Miley Cyrus. Rätt glad, rätt arg, rätt charmig, rätt jobbig och framför allt rätt bra på att skriva halvroliga blogginlägg som mina kompisar fnissar åt.

En gång beskrevs jag som "skittråkig", "accessoar till min pojkvän" och "sån som tycker att tacos på fredagar är spännande" - en image som jag väljer att omfamna, helt baserad på att jag inte vet någonting om smink eller pastel goth. Istället är mina främsta intressen för tillfället astrologi, julkalendrar och Candy Crush, men jag har många andra specialiteter - däribland sekter, Palmemordet, obskyr svensk hiphop, Pepsi Max, barnfilmer, att argumentera emot folk som delar rasistiska grejer på Facebook, clowneri, de polska judarnas situation på sjuttonhundratalet, hummusätande och att få folk att känna sig omtyckta.

Min nuvarande livssituation: far som en studsboll mellan Malmötrakten och mitt flickrum i centrala Hjo, är lyckligt kär i en skäggig skåning som lärt mig allt jag kan om rollspel, försöker plugga upp mina (nästan fullständiga) gymnasiebetyg och är ARBETSLÖS. Den här bloggen skulle kunna ses som ett sätt att få vardagsrutin inför eventuella aktivitetsprogram, men uppriktigt talat blev den mest till för att jag vill ha någonstans att skriva om astrologi och julkalendrar (Candy Crush gör sig inte så bra i bloggform).
Andra saker jag gör: hänger med folk jag gillar, samlar på GIFs, sjunger i ett punkband, lyssnar på podcasts, lyssnar på indie från 2007 och väntar på att bli upptäckt.
Ifall min farmor läser detta: det sista var ett skämt, jag lovar.

HEJRÅ!