Kanske borde den här bloggen heta glittrigtillfem?

Jag är så himla NYKÄR just nu? Det är nästan obehagligt. Vill bara lägga varenda liten sekund på klappa/pussa/prata med personen som jag har lyxen att vara ihop med. Fläta in mina fingrar i hans skägg, bli pussad i nacken, diskutera planekonomi och stjärntecken, sova sked och höra exakt ALLT om vad som händer i hans favoritpoddar. Väldigt märkligt eftersom jag varit så himla deppig och nere ett tag, sådant brukar inte direkt göra mig på humör för ~*TrUe RoMaNcE*~ annars - plus att vi typ inte ens har tid för att vara nykära just nu, för på torsdag flyttar Casper in i sin nya lägenhet och imorgon är det packa, packa och packa som gäller. Jag orkar liksom inte ens diska ifall inte Casper står bredvid mig, kramar mig och säger saker i stil med "åh bra jobbat!!! TACK för hjälpen!" som om jag vore en lillgammal fyraåring som leker att hen hjälper till i köket :-(

Här kommer iallafall en liten shoutout till alla människor som pussar på andra personer som ligger och känner sig apatiska, till er som pallar att för hundrade gången berätta ni tycker att de är bäst och att ni lovar allt kommer att lösa sig (och att tarotkort inte spelar någon roll i verkligheten). Ni är bäst och gör livet lättare.

FAN vad niotillfem-ig den här texten känns. Inget ont om henne (älskar hennes blogg och har till och med funderat på vem som vill ha hennes bok i julklapp av mig) men jag vill verkligen inte fastna i ett fluffigt fack när jag på vissa sätt lever precis tvärtemot hur jag vill. Ytterst få vill väl försörjas av sina föräldrar och sin pojkvän när en är 20, liksom? Vill inte vara sysslolös heller, eller bo 40 mil ifrån personen jag är så här fluffigt superkär i (ibland, ibland är jag rutinkär också). Ändå tror jag att det är rätt viktigt att komma ihåg de här känslorna i framtiden: när jag har en skitdag och han inte svarar i Facebookchatten/säger att horoskop inte stämmer/vägrar fira min namnsdag av "principiella skäl". Nykär-känslan är flyktig och det är därför det är så viktigt att försöka fånga minnet av hur den känns. Jag hade aldrig pallat vara så här needy och klängig i resten av mitt liv, men någon vecka här och där känns alldeles lagom.