måndag 7 december 2015

Tusen (kött-)år till julafton

Om ni hade väntat er en smekmånadsstämning i min blogg så är det dags att tänka om, självklart kastar jag mig rakt in i de VIKTIGA frågorna! (Den här är jätteviktig, jag lovar)

Något nästan alla vet om mig är att jag är anti animalier i maten. En sådan där tönt som skippar bacon och halloumi för att "det är synd om djuren", någon som läser innehållsförteckningar på mörk choklad, vägrar ylletröjor och hyllar Oatly likt andra hyllar Miriam Bryant efter årets Så mycket bättre. En skulle kunna kalla mig för "vegan", men på grund av omständigheter ni snart lär bli varse om så ser jag det som ett svärord. Ett slags "stalinist" versus "kommunist" - en vill ropa "Nej, jag är inte alls som dem, jag är snäll och skulle ALDRIG jämföra förintelsen med köttindustrin".

Nu till något alla kanske inte vet om mig: jag är med i ett antal vegetarian och vegan-grupper på Facebook. Någon lämnade jag när folk började diskutera huruvida svamp är veganskt, någon annan gick jag ur med buller och bång efter att jag tröttnat på självbelåtna veganers trötta spaningar, och någon grupp har jag helt enkelt stängt av aviseringar för. Det har i allmänhet fungerat bra, fram tills idag då min allra heligaste ko vanhelgades. Någon hade negativa synpunkter på julkalendern på grund av *fanfar* att köttkonsumtion är äckligt! Inlägget löd som följande:
"Hej alla vego- och djurkompisar! Jag vet inte ifall jag var den enda som reagerade på gårdagens avsnitt av julkalendern på SVT? Jag tycker det var totalt osmakligt och vidrigt hur de bl.a. exponerade kalvhuvud, hönshuvuden och flådd bäver på middagsbordet. Givetsvis ska det på ett verklighetstroget vis illustrera hur man levde och åt under andra tider, men detta fick det verkligen att vända sig flertalet gånger i magen på mig. Jag tycker INTE det är okej och definitivt inte i en julkalender. Tycker man kunde gjort detta på ett helt annat vis. Detta till trots kan man ju hoppas att många barn och andra som tittat kanske blivit vegetarianer/veganer som följd."

Aldrig har jag väl kunnat relatera mer till matadoren i tjuren Ferdinand. Mina näsvingar flaxade, min vrede steg och mentalt sprutade tårarna av frustration, och jag skrev i panik till min grinchpojkvän som säkert inte ens känner till handlingen i årets julkalender. "Varför?" tänker kanske någon stackare som håller med om inläggsförfattarens synpunkter. Här är varför:
1 - KONCEPTET. Själva grejen med den här julkalendern är inte bara att "på ett verklighetstroget sätt illustrera" hur en levde och åt för x antal år sedan. Grejen är att barnen ska få UPPLEVA det, exempelvis genom att äta det de hade ätit på 1500-talet.
2 - Kalven hade bergis dött ändå. Snarare sympatiskt att en, mha ett kalvhuvud på bordet, tvingas komma ihåg att kött kommer från djur (nej, pappa, inte fruktkött!!!)
3 - Varför skulle det inte vara okej i en julkalender? Snälla, förklara för mig, jag förstår inte.
4 - Det är inte olagligt att äta kött idag. De allra flesta människor gör det, många äter långt mer än vad livsmedelverket rekommenderar.
5 - Det bästa sättet att krossa köttnormen är knappast att förbjuda barnprogram att ha med kött i bild.
6 - Jag tyckte att det kändes provokativt att bli refererad till som "kompis", framför allt "djurkompis".

En fördel med sådana här grejer: Liv Strömquists prata i näst senaste Lilla Drevet, om feminister och killkomiker, är även applicerbar på självaste lilla mig! Att behöva ursäkta sin etiska kompass är något jag alltid sett fram emot, och nu är min tid inne!

Mvh, inte den sortens vegan som vill förbjuda köttätande i julkalendrar


Undrar vad som döljer sig i de där julklapparna? Kanske fårhjärnor och döda hundvalpar? :( *hoppas inte*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar